Logga in som Förening

Logga in som Besökare
Föreningens Meny

Konfiguera min profil









* Namn mottagare:

* E-post mottagare:

   

* Ditt namn:

* Din e-post:

   

Meddelande:



*
Obligatoriska uppgifter


Tipsa en vän!

Årets gång
   

Årets gång

Seder och bruk under ett år förr i tiden skiljer sig mycket från hur det är idag. Då hade man självhushåll eller köpte en mycket liten del av livsmedel. Det mesta vävdes, syddes och stickades i hemmet. De flesta hade någon anknytning till jord och djur även sen industrialiseringen började.

Året var indelat i vinter- och sommarhalvår. 14 april var första dagen på sommarhalvåret och 14 oktober började vinterhalvåret.

Första maj var en mycket viktig dag på året för både människor och djur långt innan den blev arbetarrörelsens speciella helgdag. Man skulle äta och dricka "märg i ben" för att få krafter till arbetet utomhus vår-höst. Djuren skulle utfodras extra eller släppas ut. Sådd och potatissättning skedde oftast i maj. Det var viktigt att jorden "redde sig" först. Man följde naturens oskrivna lagar som alla kände till.

Kristi Himmelfärdsdag "den förste vitärmadan" då man inte behövde ytterkläder. Gå tidigt upp på något berg, lyssna efter göken. Om flickor räknade gökens ko-ko i en rad fick de veta hur många år det dröjer till giftermål. Från vilket väderstreck göken hördes hade också betydelse.

Till pingst skulle innanfönstren tas ut, golven skuras, sommartrasmattor läggas så glest att trägolvet syntes och björklöv sättas i vas på bordet.

Midsommardagen var alltid 24 juni. Då fick man inte plocka något från marken därför att det var Johannes Döparens dödsdag.

Midsommarafton skulle man löva inomhus, plocka vilda blommor som torkades och blev medicin till djuren. Mycket tidigt på midsommardagens morgon skulle den hälsobringande daggen samlas in. Man drog lakan eller handdukar över daggvått gräs, vred ur i något kärl, tvättade febriga eller sjuka. Friska gick ut och rullade sig i daggen.

Efter midsommar började slåttern. Det var dags att slå gräset när slåttergubben (Arnica) blommade. När toppblomman (bonden) slog ut så skulle liar slipas, räfsan ha alla pinnar (av trä) och allt vara i ordning. När de två andra blommorna (drängarna) slog ut satte arbetet igång. När höet var under tak gjorde man "hackeslåtter" d.v.s. slog väg- och dikesrenar.

Då började också bärplockning, blåbär, hjortron och lingon. Särskilt fint var det att hitta "Larsmässekröser", 10 augusti. Här hette det alltid kröser, inte lingon. Man högg också löv den här tiden av asp och ask. (hamlade). Kvistarna bands till kärvar, torkades och blev foder till djuren. Ibland fick man vänta länge på skörd av råg, vete, korn och havre. Man var så beroende av vädret, det fanns inte skulltork och torksilo för spannmål. Säden mejades, lien hade "mej", en skärm som förde undan strå och ax så det var lätt att "ta upp" och binda till kärvar. Män mejade, barn gjorde band av stråna som lades på marken, kvinnor "tog upp" lagom mängd, lade det på bandet och knöt till en kärve. Kärvarna sattes i trävar eller på skylar att torka. De kördes sedan in och staplades noggrant i en "stabbe" lätta att plocka fram till tröskverkets matarbord på logen.

En storhelg förr med "afton" var Mikaeli, 29 september, både profan och kyrklig. Ofta var det konfirmation då. Till Mikaeliafton skulle det vara storstädat, god mat av den nya skörden. Man firade att det mesta av skörden var bärgad. Mikaeli var ett avbrott i vardagens hårda arbete, även extra ledigt för pigor och drängar.

Varje höst hämtades innanfönstren ner från vinden och sattes in och vid lämplig väderlek såddes höstråg och höstvete.

I oktober togs sena sorter av potatis upp, det var noga att de "mognade" i jorden, de blev hållbarare då. Höstplöjning med häst tog lång tid. Det gjorde även tröskning inomhus, skördetröskor fanns inte. Tröskningen började i oktober eller november och skedde ofta i omgångar. I tröskverket som drogs för hand skildes strå och korn åt, säden "resslades" genom såll (ressle), kastades med skyffel så kornen blev fria från "bös", agnar, och östes i jutesäckar, stråna blev halm till foder och strö. Det var en skön känsla när skörden var under tak, tröskningen avslutad och långt till vårbruk. Årets utearbete var avklarat. Höstregnet mot fönsterrutan oroade inte, det behövdes för kommande vinters vattentillgång.

November var en lugn tid, utearbetet var avslutat, julförberedelser hade inte börjat. Kvinnor vävde, stickade och sydde. Att det skulle bli julklappar var hemligt.

Om Annadagen 9 december, hette det "om stubben bär hatt Annamäss-natt ligger snön till vaffrenatt" d.v.s till 25 mars. Det stämmer bra också idag. Även barfrost den dagen betyder kall vinter.

Lucia firades inte som nu med vackra lucior, tärnor och stjärngossar som sjöng. Hemska lussegubbar utklädda till oigenkännlighet knackade på i husen. Man steg upp mycket tidigt, fick provsmaka färsk slaktmat, kanske en julpepparkaka till kaffet. Djuren skulle ha extra gott foder. Julskyltningen var den 3:e söndagen i Advent. Det var så spännande, på lördagen fanns inte en julsak att se i affären. Söndag eftermiddag var det så fint i skyltfönstren med leksaker och julpynt som man längtansfullt såg på. Affärerna var alltid stängda på söndagar, inga tända julgranar som det dansades omkring, inga tomtar med godis, inga tipspromenader. Julen skulle inte tas ut i förskott.

Jul började inte förrän på julafton, det var otänkbart att äta julbord före jul. Man gjorde mycket förberedelser, tvätt, bakning, ljusstöpning, storstädning. Man kunde vara utan gardiner några dagar, julgardinerna sattes upp till julafton, inte som nu till 1:a Advent. Julaftons förmiddag var vanlig arbetsdag för de flesta. Det doftade av nyskurat golv, tjocka vintertrasmattor fick täcka hela rumsgolvet. Julgran togs in och kläddes på julafton. Fågelneken (julkärven) skulle sättas upp innan det blev mörkt och så högt över marken som möjligt för bättre skörd. Hur fort eller långsamt fåglarna kom till "neken" spådde vintervädret. På eftermiddagen var det extra viktigt att djuren fick särskilt gott foder, de kunde få smaka på julbrödet också. Dopp i grytan vid middagstid men själva julfirandet började på julaftons kväll med rena kläder efter julbadet.

Under julnatten skulle något ljus vara tänt. När man gick till julottan skulle det lysa i alla fönster. En person fick stanna hemma och se till ljusen, elektriskt ljus fanns inte. Den som först kom hem från julottan blev först att få höskörden under tak.

Juldagen var en stilla dag då man var hemma med familjen i glädje över Jesu födelse, läste eller sjöng psalmer. Det var skönt att vila, läsa jultidningar och julklappsböcker. Barnen fick leka med leksaker de fått i julklapp.

Annandagens morgon kunde man gå till någon ladugård och gödsla ut innan ägaren vaknade. Det var en välmenad överraskning men ibland lite bus, t.ex. gömma lagårdsskyffeln.

Annandag Jul började kalas och fester med julmat, kakor, godsaker och jullekar för alla åldrar. TV fanns inte. Julkalasen fortsatte hela januari månad.

Nyårsaftons kväll var ofta eftertankens tid utan raketer och nyårsvaka. Frågor inför det nya året fanns. Man satte sig baklänges på en dörrtröskel, kastade en sko över huvudet inåt rummet. Pekade skons tå mot dörren fick man komma ut i världen, annars fick man bli kvar hemma.

Vad man gjorde på nyårsdagen hade stor betydelse. T.ex. sov man länge blev man morgonslö hela året.

Trettondagsafton var ungdomens kväll med stor bal någonstans där det fanns gott om plats.

Om man hade något i händerna när man såg nyårsnyet så fick man det ekonomiskt bra under året.

Nymånen och en stjärna intill visade också om det blev god eller dålig skörd.

Januari innebar skogsarbete för män, för kvinnor inomhussysslor.

Lilla Jul, 2 februari eller Kyndelsmäss firades med julmat, ofta var julgranen inne tills dess. Sedan plockades allt julpynt undan.

Februari var tid att binda sopkvastar av björkris. Den 22:e är det Petter Katt. Han kastar en varm sten i sjön, isarna blir opålitliga och det töar lika mycket underifrån i marken som ovanpå.

Skottdagen infaller den 24 februari vart fjärde år. Dagen var betydelsefull på ett särskilt sätt för ogifta kvinnor och flickor. Den dagen fick de "fria" och välja vilken man de ville ha. Annars var det föräldrarna som bestämde vem som skulle bli "måg i huset". Det ansågs som mycket opassande att flickor tog initiativ till bekantskap. Helst skulle flickor inte med en min förråda eventuellt intresse. Man skulle inte gifta sig på skottår för då ansågs det att kvinnan hade friat. Män/pojkar fick inte gå direkt till flickan utan hade en "böneman", en person utanför familjen, som gick till flickans föräldrar och bad om hennes hand.

Strax före 1920 kom skottårskorten som blev mycket populära. Kortet sändes till den utvalde men namnet skrevs inte ut så mottagaren fick gissa sig till vem avsändaren var.

I mars blektes nyvävt tyg och tvätt för att bli vitare genom att det lades ut i det starka solskenet.

"Vaffreafta" 24 mars, skulle man springa barfota första gången för att få god hälsa. "Fågelneken" (julkärven) skulle vara nertagen, ges till djuren, veden småhuggen, gården skulle sopas. "Vaffredan" vårfrudagen 25 mars, skulle man inte tända lampan på kvällen, det var läggdags innan det blev "nermörkt".

Under fastan var det mager mat och stillhet, man skulle tänka på Jesu lidande.

Även tron på häxor levde kvar. På skärtorsdag skulle spjället på spisen stängas tidigt så inte häxor kom ner genom skorstenen.

Långfredag var årets långsammaste dag då allt skulle vara stilla, inte bara i kyrkans gudstjänst utan även i hemmen. Man åt sparsamt, fick inte leka eller skoja, bara det nödvändigaste fick göras för djurs och människors vård. En tradition från mina förfäder var vårpromenad på eftermiddagen. Vi gick förbi ett berg, där enligt sägnen stenblocken fallit ner när Jesus dog på Golgata kors, och fortsatte till blåsippsdalen.

Efter att ha varit förbjudet i fastan så fick man äta ägg på påskafton. På kvällen tändes påskelden, det sköts skott (inga raketer) och fördes oväsen för att skrämma bort häxor.

Påskdagen steg man upp tidigt för att se soluppgången. Då dansar solen i glädje över Jesu uppståndelse. De år påsken infaller tidigt kan det vara snö men oftast vår med lärksång, fjärilar och de första sädesärlorna.

I april fick man ofta samla ljung som nödfoder till korna. Under andra världskriget användes ris från fällda björkar till kofoder. Det åts med god aptit och gjorde korna gott. Ofta hade man inte råd att strö med halm utan samlade torr barr under granar till gödselränna och hönsens spillbräda inomhus. Barren doftade gott och friskt. Dagtid strövade hönsen fritt omkring.

Valborgsmässofirande var inte vanligt här i trakten.

Så gick ett år med seder och bruk förr i tiden när jordbruket inte var mekaniserat, när SVT med SMHI:s väderprognoser inte fanns och inget var datastyrt. Hur många tänker idag på hur det var förr när inte el, radio, telefon, TV och datorer fanns men traditioner var viktiga?

Text: Inger Dahlgren




 
 
 
Läs mer om      
Uppdaterad Besökare Kommentera (82)
Senast uppdaterad: 2006-09-16 18:36:53 - Tipsa om uppdatering
Denna sidan har haft totalt 54688 besökare
Denna sidan har 82 kommentarer - Läs kommentarer - Skriv kommentar
Ansvarig utgivare: - Kontakta kontaktpersonen

Skicka e-post till Byalagets kontaktperson

* Ditt namn:

* Din e-post:

   

Meddelande:



*
Obligatoriska uppgifter


Skicka e-post

Skriv en kommentar (gäller nuvarande sida)

* Ditt namn:

* Din e-post:

   Använd denna nyckelkod i fältet nedan:
Skriv koden med versaler (små bokstäver).
 

* Nyckelkod:

   
Titel:

Meddelande:



*
Obligatoriska uppgifter


Skriv kommentar