Logga in som Förening

Logga in som Besökare
Föreningens Meny

Konfiguera min profil









* Namn mottagare:

* E-post mottagare:

   

* Ditt namn:

* Din e-post:

   

Meddelande:



*
Obligatoriska uppgifter


Tipsa en vän!

Näringsliv (2004)
   

Näringsliv (2004).

Nu kan allt köpas på stormarknader, lågprisvaruhus, modebutiker och importerade grönsaker och frukt finns året om. Vem tänker idag på hur det var förr? På självhushållets tid kunde man inte gå till snabbköpet, själv plocka till sig inplastade matvaror, kartongförpackad mjölk och juice, rada upp det i kassan, betala med kreditkort för att i kundvagnen ta med det inköpta till bilen, starta och köra hem.

Förr fanns många hantverkare i varje socken bl.a. skräddare, skomakare, toffel-makare och smed. Man fick alltid vara sparsam. Nya trätofflor ”slogs under”, ovanläder från den utslitna toffeln nubbades fast under träbottnen för att toffeln skulle hålla längre. Skomakaren gjorde inte endast nya skor utan halvsulade och klackade skorna när de blivit slitna och färgade om dem. Kvinnor hade vita sommarskor av tyg som fick kritas då och då för att behålla vitheten och inte bli gröna av gräset.
 
Kvinnorna spann både fårens ull och åkerns lin till garn, stickade strumpor och vävde tyg och sydde till husbehov. Det var inte slit och släng utan strumpor stoppades, kläder lagades, ”böttes” som det heter på ”marbo”. När vuxenkläder inte gick att laga längre kunde de sys om till barnkläder. De klipptes också till trasor som man vävde mattor av.
Mera om hantverksutövare förr kan läsas i Hembygdsföreningens bok, ”Berghem, bygden vid Viskan”.
 
Det fanns förr en sort av yrkesarbete som mest kvinnor utövade men även män deltog och det kallades ”Hemarbete”. Då behövdes inte barnomsorg utanför hemmet. En vanlig fråga var: ”vad har du/ni för hemarbete?” Det var vävning åt förläggare och senare maskinstickning av tröjor, sockar, vantar m.m och lön-sömnad på maskin åt olika firmor som lämnade ut garn och tillklippt tyg. Det sändes på järnväg och hämtades på stationen för att som färdig produkt sändas samma väg tillbaka.
En syfabrik för herrkonfektion med 11 anställda och Einar Svenssons snickeriverkstad fanns i Berghem vid tiden omkring 1950.
 
Flera smeder har under årens lopp arbetat i Åkrabäck. En smed var en mycket skicklig och anlitad yrkesman. Av järn tillverkade han både handredskap och jordbruksredskap för hästar, även åkvagnar när man åkte efter häst innan bilen blev allmän som färdmedel. Hjulen var av järn och trä och behövde lagas ibland. Smeden smidde hästskor, liar, yxor, hackor och spadar. Han skodde hästar, på vintern behövde hästen även broddar när den skulle dra tunga lass. Traktorn med många hästkrafter under huven hade inte ersatt arbetshästarna vid denna tid. Efter att ha varit gårdssmed på Huledal kom Per Rudolf Nilsson, född 1887, till Åkra-bäck strax före 1920 och byggde en ny smedja. Det blev den sista gammaldags smedjan i Berghem med härd, blåsbälg och städ där han hade smedens ofta hårda och långa arbetsdagar under ett 30-tal år. Smedjan blev dålig och jordbruket började mekaniseras. Sedan verksamheten lagts ner arbetade P R Nilsson på Kungsfors fabrik i Skene med att rengöra och smörja vävar och andra maskiner.
 
Hulta Tegelbruk Hulta Tegelbruk var ett stort företag som gav arbete åt många. Det uppfördes i slutet av 1880-talet vid Viskan där det fanns särskilt fin lera för tegeltillverkning. Redan på 1890-talet fanns där arbetarbostäder. Min morfar Johan Emil Ljungkvist (född 1864) från Hajom flyttade dit med sin familj, där föddes sonen Fritz. 1897 flyttade familjen till Dala i närheten av mormors föräldrahem. Morfar arbetade på Hulta tegelbruk till sin död 1907. Där började också de äldsta sönerna Edvin och Karl att arbeta innan de senare ”reste till Amerika” för att ”tjäna mer pengar”. På den tiden gick man till fots till arbetet. Från Dala var det inte långt att gå men betydligt längre för en man från Långarekärr på Skene Skog. Han gick först genom skogen till Dala. När han gick hem efter en lång arbetsdag var det uppförsbacke hela sträckan. Hemma igen var det inte att sätta sig framför TVn utan dags att sköta torpet, ko och gris, sådd och skörd samt skaffa ved från skogen. Inne i stugan fanns varken vatten, avlopp, wc, bad, kyl, frys, el, radio eller telefon. Hur orkade de med torparens dubbla arbetsdag? Någon lunchservering fanns inte på den tiden utan man fick ta med matsäck om inte någon i familjen kom med lagad mat. Min mamma, Sigrid Ljungkvist, berättade om hur hon fick gå till tegelbruket med middag till sina äldre bröder när hon var i 10-årsåldern. På hemvägen lekte hon ibland med sin klasskamrat Emma Emanuelsson som bodde på norra sidan Viskan mittemot tegelbruket. Där fanns då en bro över ån och järnvägsspår till lastkajen där teglet lastades på godsvagnar för vidare färd ”ut i världen”. Min mamma berättade också om ”galizierna” som kom till bruket 1913, importerad arbetskraft som ansågs bli billigare än den svenska. Det var ett 30-tal säsongsarbetare som bodde i Baracken, arbetarbostad med 16 lägenheter. Galizien är idag en del av östra Polen och västra Ukraina.
 
Tegelbrukets produkter blev tidigt kända för god kvalité. Det visar denna avskrift
 ”Bästa intyg från Materialprovningsanstalten i Göteborg. Hulta Tegelbruks Aktiebolag Tillverkar rött fasadtegel, verblender, formtegel, taktegel, dikesrör och innermurningstegel.”
 
1891 övertog F.L Smith & Co i Köpenhamn bruket med danskar på chefsposter. Det blev då Hulta Tegelbruk AB. Gunnar Thilén kom dit 1935 och tillverkningen moderniserades. År 1949 ödelades tegelbruket av en storbrand, var återuppbyggt 1951 och hade ett 20-tal arbetare. Årsproduktionen var 5 miljoner stycken tegelvaror. Av 50-talets äldre tegelbruksarbetare finns troligen ingen kvar i livet som kan berätta om sitt arbete. En som inte var anställd på tegelbruket men fick möjlighet att följa tillverkningen då är Viking Högström, nu bosatt i Berghem. Han berättar om hur leran bearbetades, blandades med vatten, sand eller sågspån beroende på vilken sorts tegel det skulle bli. En maskin formade långa strängar av lera som sedan höggs av i lagom bitar till tegelstenar. Råteglet fraktades till torkladan innan det var dags för bränning i stora ugnar som eldades med kolstybb.
 
Ugnarna måste eldas dygnet runt när teglet brändes. Det innebar nattskift och Viking Högström fick följa med en av arbetarna, Erik Börjesson, och hjälpa till att elda. Efter den höga temperaturen i ugnen skulle teglet svalna en tid innan det såldes.
 
Till tegelbruket kom ibland luffare och bad att få övernatta vid ugnarna och få lite värme när det var kallt. Förr kunde inte arbetslösa söka hjälp på socialkontoret utan de fick ”gå på luffen” från trakt till trakt och söka arbete. Hulta Tegelbruk, en gång Berghems största arbetsgivare, har betytt mycket i många människors liv. Det var tegelbruket som avgjorde var Berghems järnvägsstation skulle placeras och att poststationen kom att inrymmas i stationshuset.
 
När jag nu skulle skriva om tegelbruket blev det inte ”riskfritt”! Mina egna minnen dök upp, jag har forskat mer än jag från början tänkt och fått kontakt med arbetarbarn som kunde berätta om bruket. Bertil Roos gick med lagad mat till sin far Karl Roos när familjen bodde i Berghem på 1930-talet. Då hade en fackförening bildats, nr 214 och hade egen fana. Mötena hölls i Berghems Ordenshus. Bruket hade en hornmusikkår och åren 1898-1923 fanns en affär med specerier och annat som behövdes. Dessutom hade bruket eget sågverk, egen smed, snickare, murare och målare men inga kvinnliga arbetare.
 
Omkring 1955 kom en kvinnlig kontorist till denna manliga arbetsplats. Brodern Leif Roos arbetade vid tegelbruket 1960-1964 och har berättat om brukets mekanisering och att chefer och arbetsledning var mycket måna om sina arbetare. 1965 blev det konkurs, det fanns annat byggmaterial att tillgå.
 
Betil Odenö köpte bruket 1966 och startade Hultapannan ett år senare. När leran tog slut tillverkades takpannorna av betong tills Braas & Bender 1994 köpte företaget och lade ner verksamheten.
 
1995 börjar en ny företagsamhet av skilda slag i Hulta när Jan Greven köpt Hultapannans lokaler och startar Grevens MC-delar och motorcyklar.
 
Plumettaz Scandinavia ritar maskinkonstruktioner åt ett schweiziskt utvecklingsbolag inom kraft och tele sedan 1 jan 2000.
 
T.S. Motor heter Torbjörn Skölds firma som importerar ljuddämpare och lackfärger.
 
Före detta berghemsbon Bengt-Einar Johansson, Umeå, tillverkar badtunnor av trä och har en filial i Hulta där brodern Stefan Johansson i Berghem på sin fritid sköter försäljningen.
 
Lennart Karlsson med GL Hiss & Automatik AB hyr lagerlokal i Hulta. Tillverkar produkter med inriktning på bostadsanpassning för handikappade.
 
1983 startade Tomas Odenö Hulta Maskin AB som tillverkar maskiner för framställning av betongtakpannor. Största delen av maskinerna går på export. I företaget kan spåras en anknytning till tidigare tillverkning av takpannor av tegel och betong som sluter cirkeln i Hulta där människor arbetat sedan mer än 115 år tillbaka.
 
Erik Anderssons Torghandel med matpotatis, ägg, frukt, grönsaker och blommor har funnits sedan 1962. Erik Anderssons Partiaffär AB grossistföretag med potatis, grönsaker och frukt övertogs 1994 av Karina och Per Löfqvist som nu driver företaget.
 
BPG Bygg & Fönster heter Gert-Inge Larssons byggnadsfirma som sedan 1984 bygger hus, säljer fönster och monterar dem.
 
Jan-Erik Olsson startade 1975 Berghems Lastbilstrafik, nu med inriktning på grus och schaktmassor.
 
Ord och Form heter Ninni Lundins företag. Hon gör pressmeddelanden, tidningar och broschyrer åt företag samt en del layout.
 
Kent och Maria Gustafsson innehar sedan 1985 Företagstjänst i Mark AB med bl.a. bokföring och bokslut. De har numera också Viskadalens Data med försäljning, installation av datorer, nätverk, programvaror och även utbildning på dataområdet.
 
Berghems Mekaniska Verkstad AB är ett 50-årigt företag grundat av Rune Ohlsson. 1976 blev sönerna Björn och Lars Ohlsson delägare och på 1990-talet övertog de verksamheten som utökats efterhand. Lokalerna i Berghem blev för trånga. 2000 flyttade företaget till Skene Skogs industriområde och har nu ett 15-tal anställda. Företaget tillverkar textilmaskiner, pelletsbrännare, hissar och handikapputrustning. Ca 25% av tillverkningen går på export.
 
Ljusprofilen AB har sedan 1982 sin verksamhet i Berghem. Företaget säljer allt inom scenbelysning och har även egen tillverkning av t.ex. strålkastare. Arenabelysningen i Globen och Johanneshov samt utomhusstrålkastare till försvaret kommer från Ljusprofilen AB. Företaget har fyra anställda.
 
Strands Däck och Strands Café ägs och drivs av Ulf och Ann-Marie Strand. Finns i Berghems centrum vid ”Tappen” som bensinstationen kallas. Huvudsaklig verksamhet: däck, fälg, fram- och bakvagn, bromsar och hjulinställning. Ett trivsamt café med två olika miljöer inomhus och uteservering för kunder och allmänhet.
 
Berghems Väveri AB startades 1951 av Kurt Ericsson i före detta Berghems Mejeris lokaler. Fabriken har blivit tillbyggd ett antal gånger och personalstyrkan har varierat. 1984 överläts rörelsen till sonen Lennart. Från början tillverkades möbeltyger och frotté. Idag tillverkar Berghems Väveri bl.a tvättbara möbeltyger till omsorgen och skärmväggstyg till Kinnarps AB. Företaget sysselsätter idag sex personer och all tillverkning sker i Berghem.
 
Verkstadsteknik Levin AB är ett företag som sysslar med legotillverkning inom verkstadsindustrin. I maskinparken ingår maskiner för t.ex. plåtbearbetning, svarvning, fräsning, kapning och svetsning.
 
Min sammanställning om näringslivet i Berghem grundar sig på de uppgifter jag fått muntligt eller skriftligt av företagarna. Det är ingen fullständig statistik och det blev inte millimeterrättvisa åt var och en. Jag reserverar mig för eventuella fel.
 
Idag finns det många företagare som inte har anknytning till jordbruk och som arbetar ganska anonymt för de flesta. Någon lätt uppgift att hitta företagarna i Berghem var det inte men ändå intressant. Varmt tack till företagarna som i en stressad tillvaro svarat på mina frågor. Kanske finns fler företagare som jag inte lyckats spåra upp?
 
Skillnaden är stor mellan förhållandena för både arbetare och företagare för 115 år sedan och nu med all tillgänglig teknik. Och hur blir det i framtidens näringsliv?
 
Text: Inger Dahlgren



 
 
 
Läs mer om      
Uppdaterad Besökare Kommentera (98)
Senast uppdaterad: 2006-09-16 18:25:23 - Tipsa om uppdatering
Denna sidan har haft totalt 54695 besökare
Denna sidan har 98 kommentarer - Läs kommentarer - Skriv kommentar
Ansvarig utgivare: - Kontakta kontaktpersonen

Skicka e-post till Byalagets kontaktperson

* Ditt namn:

* Din e-post:

   

Meddelande:



*
Obligatoriska uppgifter


Skicka e-post

Skriv en kommentar (gäller nuvarande sida)

* Ditt namn:

* Din e-post:

   Använd denna nyckelkod i fältet nedan:
Skriv koden med versaler (små bokstäver).
 

* Nyckelkod:

   
Titel:

Meddelande:



*
Obligatoriska uppgifter


Skriv kommentar