Runt 1900 gick bönderna i Grevared samman och rustade upp kvarnen med en modern turbin, de drev så kvarnen samfällt, med hjälp av anställd mjölnare fram till 1936 då Olof Olsson inköpte den.

Under Olof Olssons tid blev kvarnen tillbyggd och utrustades med två valsverk, sikt, mannagrynsverk, havrekross, utsädes- och frörens. Det var nu en väldig rush på rörelsen, man kunde se ett 20-tal hästskjutsar i kö för att vänta på sin tur. Det kom även bönder från angränsade socknar för att mala. 1967 övertog Gunnar Carlsson kvarnen och drev den fram till 1985 då verksamheten upphörde. Kvarnen ägs idag av Eje Bundbye.

Vilgs kvarn tillkom genom en sammanslutning av Nordvilgs bönder. Detta var efter stormen 1902 som det blev problem att få avsättning av virket. Då föddes tanken på att bygga ett andelsåg vid Vilgs gamla kvarnfall och att samtidigt uppföra en kvarn med två stenar. Till mjölnare anställdes

J. A. Eriksson som var verksam fram till 1931 då han efterträddes av sina söner som även skötte sågen. På 1950-talet upphörde kvarnen, nu hade de flesta bönder skaffat egna kvarnar.

Rygga kvarn var en mindre kvarn som betjänade Rygga, Guthults och Vågerse byar

Samtliga kvarnar finns idag fortfarande bevarade

Före 1900-talet hade nästan varje hemman sin egen kvarn så kallad "fotkvarn eller skvaltkvarn ", härom vittnar alla kvarnstenar som finns bevarade vid de flesta gårdar.

Det fanns en så kallad benstamp i Edared vid Gunnehus-bäcken. Dit kom man med hopsamlade ben för att få malda. I en bok från 1819 kan man se att det kom folk från Fjärås, Förlanda, Sätila och Björketorp. De kunde ha från 10 upp till 90 kg. benrester.

En benstamp var en slags kvarn där man malde/krossade djurben till ett riktigt finfördelat mjöl. Detta användes sedan som ett kalktillägg till djurfoder. Benstampar fanns på flera ställen i Fotskäl.

Social omvårdnad genom tiderna

All socialvård kan historiskt härledas från fattigvården vilken har sitt ursprung i den kristna kärleks- och barmhärtighetsverksamheten, som utövades i församlingarna under medeltiden och som kom till uttryck först i landskapslagarna och sedan i kyrkolagarna. Lagstadgad fattigvård togs först i och med den s.k. tiggarförordningen 1642 där fattiga, gamla och sjuka skulle fördelas mellan hospitalen och den med allmosor stödda fattigvården i socknarna,

1871 kom fattigvårdslagen om "nödtorftig" bärgning åt arbetsoförmögna.

1918-års fattigvårdslag om "erfoderlig " vård och underhåll åt arbetsoförmögna och minderåriga utan försörjning, påbud om ålderdomshem, försörjningshem eller vårdhem och arbetshem samt understöd till vistelse på anstalt för specialvård.

1956-års socialhjälpslag, varje kommun åläggs att sörja för den som befinns i behov av vård och hjälp. Socialhjälp skall utgå till "livsuppehälle" Anhörigas försörjningsplikt avskaffas.

1982 Socialtjänstlagen om kommunernas yttersta ansvar för att innevånarna ska få stöd och hjälp efter behov, socialbidrag skall täcka "skälig levnadsnivå" Socialnämnden ska verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och ha en meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Bostäderna för pensionärer benämns servicehus.

I Fotskäl vet vi att f o m 1868 beslöt kommunalstämman att varje rote skulle sköta sin fattigvård, tidigare hade man nog haft gemensam kassa för hela socknen s.k. fattigmedel som bestod av säd som skattades efter hemmanets storlek, (kommunalskatt)

Således fick varje rote själv stå för hur man skötte sin äldreomsorg, vissa rotar hade s.k. rotestuga där de som kunde sköta sig själva fick ho. En sådan rotestuga har funnits i Höga. Andra som inte kunde sköta sig själva fick gå på rote d v s att man fick vara en viss tid på varje ställe i roten enligt fastställd lista. Kunde av någon anledning inte vederbörande ställe ha kvar personen i fråga ålagd tid fick de plikta till fattigvårdskassan. 1885 hade man. Infört betalning till den som tog emot en person i sitt hem, denna summa kunde vara 33 -50 öre/dag. Bortackordering årsvis till lägsta pris var också en form av fattigvård.

1911 tillsattes en kommitté för uppförande av Fattiggård och den 26 nov. 1911 köptes en del i Vilg Östergård för Hajom, Tostared och Fotskäl till gemensamt försörjnings-hem.

1913 stod huset klart med plats för 30 pensionärer och en föreståndarefamilj. Första föreståndarparet var Herman och Amanda Karlsson. Fattiggården var ett självförsörjande hemman med djur och lantbruk.