Kinnarumma badplats

Badplatsen i Kinnarumma är välbesökt, av såväl bybor som närboende, under sommarhalvåret. Badplatsen har sandstrand med badbrygga, här finns också bänkar och gott om gräsytor att sola och leka på. Prova ett härligt dopp i Häggåns friska vatten.

Kinnarumma Inlineshockey-rink

Den gamla tennisbanan nere vid badplatsen är ombyggd till Inlineshockey-rink. Här bedriver Kinnarumma IF en omfattande Inlineshockey-verksamhet.

Kinnarumma IF:s sportstuga


Kinnarumma IF:s sportstuga eller den s k "Häggåstugan" ligger naturskönt invid Häggån. Här finns en mysig badbrygga, bastu, möteslokaler samt inte minst en fantastiskt naturskön omgivning.

Renovering av Häggåstugan. Kinnarumma IF håller på med en omfattande renovering av Häggåstugan och dess omgivningar. Tyvärr räcker inte tiden till då vi är allt för få som jobbar med detta. Vi behöver HJÄLP! Skulle du/ni kunna hjälpa oss med något av nedstående vore vi ytterst tacksamma: Målning av stuga och bastu, in- och utvändigt. Röjning av spår. Kontakta Ingalill (033-29 20 20) eller Pia (033-29 21 31) för mer info. Tack på förhand/Kinnarumma IF´s styrelse

Häggån

Namnet Häggån är ingen slump. En färd utefter ån i maj då häggens blommor hänger i klasar över det porlande vattnet och doften berusar, är något som alla borde uppleva.

Häggåns dalgång innehåller stora mängder isälvsmaterial. Materialet återfinns som terasser, kullar och deltan. Åfåran som slingrar sig fram i det gröna lummiga landskapet bildar en mycket tilltalande vy och man försöker nu dölja spåren av en omfattande täktverksamhet på ett tillfredställande sätt. Häggåns nedre delar omges av jordbruksmark och de välutvecklade meanderbågarna kan skapa problem för bönderna när deras mark succesivt eroderas bort för att sedan kanske pålagras lite längre nedströms på grannens mark. Försöker man stoppa detta naturliga förlopp kan det få drastiska följder för vattenföringen och leda till än större erosion. De små korvsjöarna är ett bevis på att ån ändå förr eller senare finner sig en ny väg.

Ytterligare ett exempel på vattnets märkliga krafter är JÄTTEGRYTAN vid Kinnarumma. Naturskyddsföreningen har märkts ut en led upp till den ca 2 meter djupa grytan. På den ca 1 km långa promenaden finns det mycket att titta på innan man når grytan. Man passerar en liten ås, där fårens stigar har bildat små terasser. Tar man ett kliv upp på denna, så har man fin utblick över den platå som skapats av det isälvsdeltat som Kinnarumma är byggt på. Fortsätter man en bit längre upp så kommer man till en torpruin. Lägg också märke till den imponerande myrstacken. Väl framme vid grytan så har man kanske lite svårt att i denna miljö föreställa sig de krafter som en gång skapade den märkliga formationen. Men försök att tänka dig tillbaka till den tid då du skulle haft ett ca 2 km tjockt istäcke över dig om du stod på denna plats. Tänk så tills du riktigt kan känna trycket på dina axlar och plötsligt verkar det inte alls konstigt med ett 2 m djupt hål.

Bakom talldungen i vägskälet Kråkered - Krakavik hittar man kommunens finaste Backsippe-backe. Under våren finner man här tusentals plantor bland kattfot, brudbröd, backtimjan och knöl-smörblommor.

En bit norrut vid Högaråsen finns en äng som slåttras varje år. Här hittar man den slåtterberoende floran med bland annat svinrot och slåttergubbe. Högaråsen är också en bra lokal för våra vanligaste orkidéer.

Följer man vägen utefter Häggån ytterligare en bit och tar av mot Hassmundshult så passerar man Karlagården. Stanna upp här för detta är ett verkligt smultronställe. Här finns odlingsrösen, hamlade träd, fruktträd, trädgårdsväxter och ruiner - ja, spåren efter människan är många. Sätt dig i gräset och fantisera tillbaka till den tid då det var fullt av rörelse och aktivitet på Karlagården.

Även om Karlagården numera främst är ett underbart fikaställe, så går det att aktivera sig. Utforska omgivningarna, studera trädens alla lavar, kryp ner på knä och försök hitta svampen jordtunga eller lägg dig ner och bara sup in atmosfären!

Marken betas några veckor under sommaren, vilket har gjort att man har kvar en ängsflora med slåttergubbe, jungfrulin, darrgräs och några orkidéearter. Lavfloran är rik och man kan hitta ca 10 hotade arter.

Den som söker sig tillbaka till vildmarken bör göra ett besök i området runt Häggårda kraftstation. Här kan du känna dig som Colombus på upptäcktsfärd. Väldigt få människor har tagit sig fram i denna otillgängliga terräng. Skogen är tät kring åfåran och du får zick-zacka dig fram på alsocklar och stenblock. Men man får lön för mödan; flera intressanta lavarter och mossor, lundväxter i stora bestånd och kanske får du en skymt av den blyga forsärlan (lyssna efter "ziss-ziss", "zii-zii-..".

Häggån hyser flera fina flodpärlmussellokaler. Lindåsabäcken som mynnar i Häggån har ett av de finaste bestånden söder om Dalälven. Flodpärlmusslan är en känslig och svårspridd individ som kräver rent, klart och näringsfattigt vatten för sin överlevnad. Den har minskat drastiskt i hela Europa under de senaste 50 åren och försvunnit helt från många vattendrag. Några av de direkta hoten mot musslan är försurningen, förorenat avloppsvatten, vägbyggen och skogsdikningar som leder till igenslammning av vattnet. Påverkan kan också vara indirekt då flodpärlmusslan har ett parasitiskt larvstadie på öring - påverkas öringen så påverkas även flodpärlmusslan. Då musslans överlevnad inte är säkrad på längre sikt så är den klassad som en sårbar art både nationellt och internationellt. Flodpärlmusslan är ett av de många skäl till varför vi ska vara väldigt rädda om Häggån och dess dalgång.

VÄGBESKRIVNING En fin översikt över Håggådalen får man om man följer den gamla vägen som går öster om och parallellt med R41. Tag in mot Skephult (vänster från Borås). För att komma till jättegrytan tar man vänster när vägen har korsat Häggån. Nästa gång man kör över ån håller man till höger och kommer då till ett avloppsverk och en inlineshockey-rink. Parkera här och gå utmed ån (NO) tills du kommer på den markerade promenadslingan. Om man fortsätter igenom Kinnarumma och mot Kråkered kommer man till vägskälet Krårkered-Krakavik. Här mittemot Storagården finns talldungen med den fina backsippebacken. Fortsätter man ca 3 km norrut kommer man till Högaråsen som ligger strax efter Pärlebo in till vänster. När vägen tar slut fortsätter man upp för stigen för att komma till slåtterängen. Ytterligare en bit norrut, på vägen in mot Hassmundshult (denna går in till vänster ca 75 m innan vägen korsar Lillån i Hulu), ligger Karlagården på höger sida om vägen (mittemot första vägen in mot vänster). För att komma till vildmarksområdet vid Tattarströmmarna tar man höger i Hulu (ca 5 km från Kinnarumma) mot Håhult, Sjöbo och Näs. Efter ca 1 km tar man höger igen mot Sjöbo och Näs. Tag höger ytterligare en gång efter ca 100 m. Parkera vid kraftstationen, lyssna och följ strömmen västerut.

Detta är en skrift som framtagits av Charlott Fredriksson under en sommar på Miljöskyddskontoret. Författaren har även en hel del egna bilder, kartor och många växt- och djurteckningar som ej är med i denna elektroniska upplaga. Vänd dig gärna till Miljöskyddskontoret för att köpa detta häfte för 20:-.

Läs mer om andra smultronställen i Borås Stad

Flenstorp

Naturreservat i Borås Stad
Flenstorp är en av Sveriges finaste lavlokaler och den upptäcktes redan på 1930-talet av lavforskaren Gunnar Degelius. Han arbetade då med sitt stora, och bland botanister välkända, verk om de oceaniska lavarnas utbredning i Skandinavien. Området återupptäcktes på 1990-talet och har nu blivit naturreservat. Arbetet med att skydda området har utförts i samarbete mellan Borås Stad, Älvsborgs naturfond WWF och Sveaskog.

Granskog med asp I höjdlägen växer gles, talldominerad skog och i fuktiga sänkor dominerar gran. I brytningen mellan höjdlägen och blöta svackor finns en skogstyp med asp, björk och gran. På asparna förekommer ett flertal oceaniska lavar. I Flenstorpsskogen har drygt 120 olika trädlevande lavar påträffats av vilka ett tiotal är hotade - rödlistade.

Vid sidan om den intressanta lavfloran förekommer mest allmänna skogsarter. Markerna domineras av sura bergarter och näringsfattiga jordar vilket gynnar smalbladiga gräs, blårbärs- och lingonris.

På 1800-talet var området betesmark och det bitvis rika inslaget av enbuskar är en rest från denna tid. Rikedomen av asp tyder också på att området varit mer öppet.

Asp - ett successionsträd På brandfält, i luckor i skogen och på gammal kulturmark som håller på att växa igen trivs aspen. Den föryngrar sig ofta riktligt, men när skogen blir äldre konkurreras den ut av gran. För att gynna asp genomförs därför en del åtgärder i Flenstorpsskogen.

Aspar kan bli mycket gamla genom att nya skott hela tiden bildas från dess rötter. De aspar som ses spira i en gammal åkerkant kan vara en del av en flera tusen år gammal individ. Hela skogar av asp kan faktiskt härstamma från ett och samma träd, men enskilda stammar blir sällan mer än hundra år gamla.

Aspar och lavar Asp är ett viktigt men ganska kortlivat trädslag för lavar. Många sällsynta lavar som lever på aspstammar måste därför sprida sig runt i landskapet. Därför är det viktigt att bevara områden med gamla aspar och sällsynta, hotade lavar.

Kontinuitet och klimat Flera orsaker samverkar till att göra just denna skog så rik på sällsynta lavar. En är att området har en lång kontinuitet av asp d v s det har funnits ett rikt inslag av asp under flera trädgenerationer. Dessutom är området ett av de regnrikaste i hela landet vilket gör att fuktigheten hålls hög och jämn - en förutsättning för de oceaniska lavarna.

Skyddsvärda lavar Ett tiotal av lavarna som finns i Flenstorp är "rödlistade". Det betyder att de finns upptagna på en officiell, nationell lista över hotade arter. Totalt är ca 250 av landets drygt 2.000 olika lavar rödlistade. Rödlistan är indelad i olika kategorier: försvunna, akut hotade, starkt hotade, sårbara och missgynnade.

I Flenstorp förekommer västlig gytterlav (Pannaria rubiginosa) - en starkt hotad lav som enbart är känd från en handfull lokaler i hela landet. Blylav (Degelia plumbea) uppkallad efter lavforskaren Gunnar Degelius, är en annan raritet. Andra sällsynta lavar i Flenstorpsskogen är grynlav (Pannaria conoplea), ädellav (Megalaria grossa), pulverädellav (M pulverea) och kvistskivlav (Fellhanera bouteillei). Den sistnämnda växer på gammalt, fuktigt blåbärsris! I skogen finns också lunglav (Lobaria pulmonaria) och skrovellav (L. scrobiculata). Tänk på att lavarna är känsliga organismer som växer långsamt.

Föreskrifter: I Flenstorpsskogen finns inga markerade stigar. Du får röra dig fritt, men du får inte:
- samla, plocka eller skada lavar
- bryta kvistar, fälla eller på annat sätt skada levande eller döda träd och buskar
- klättra i träd
- framföra fordon
- tälta
- rida
- göra upp eld
- sätta upp affisch, skylt eller liknande
- utnyttja området för idrottstävlingar
- tippa trädgårdsavfall

PDF-fil om Flenstorp (OBS! 1,2 Mb)
© Text, bilder och layout - Svante Hultengren/Naturcentrum AB 2001