Logga in som Förening

Logga in som Besökare
Föreningens Meny

Konfiguera min profil









* Namn mottagare:

* E-post mottagare:

   

* Ditt namn:

* Din e-post:

   

Meddelande:



*
Obligatoriska uppgifter


Tipsa en vän!

Vår Hembygd
   
För ca tio år sedan blev Kalv känt över hela Sverige som en av landets tre Framtidsbyar. Ett storartat arbete utfördes av sockenborna som vände uppgivenhet till framtidstro. Många tusentals timmar har lagts ner för att Kalv skulle vara en bra plats att bo på, även nu på det nya årtusendet. Men även framtidsbyar har en historia. Låt oss göra en snabb tillbakablick, en liten resa i tid och rum med några mycket korta nedslag.
Bygden är skogrik med ett sjösystem som delar av landskapet. I denna trakt fanns det en bofast bondestam åtminstone omkring bronsåldern, om detta vittnar det kummelgravfält som finns på sjöudden vid Gammalsjö säteri. Under vikingatiden började bygden formas och flera av de gamla by- och gårdsnamnen tar form. Då fanns en mäktig urskog av ek och bok runt sjöarnas stränder. Vilt i skogarna och fisk i sjöarna gjorde att detta var en utmärkt plats att bo på. Förbindelserna med det nuvarande Småland var goda och troligen var det från kapellet i Sandvik (kapellet fanns med säkerhet år 951) som munkarna kom till vår bygd med evangeliet om Jesus. Även här ville folket ha en samlingsplats för lovsång och tillbedjan och ett litet bönekapell byggdes vid Kalvsjöns strand. Nästa kyrka var kanske en liten stavkyrka lik den i Hedared. På 1200-talet tillverkade en mästare en dopfunt, liknande dem som finns i grannsocknarna, till den lilla kyrkan. Nya kyrkor har byggts. Dopfunten har flyttats från kyrka till kyrka och används nu i den nuvarande kyrkan som är hundra år gammal. Tanken svindlar, tänkte man möjligen på 1200-talet på alla dessa generationer av Kalvbor som vid denna dopfunt skulle inlemmas i Kristi kyrka. För c:a tusen år sedan fanns det på Göpe nabb, nuvarande Näs, vid Fegens strand en dansk fogdeborg. Troligen hade den inte samma namn av danskar som av bygdens folk. Göpe är ett fornnordiskt namn för slukhals. Detta säger något om hur man såg på fogden. Fortfarande kan man hitta rester av borgen. Vad kan stenarna ha att berätta för oss om denna svåra tid? Troligen historier om förtryck och stora umbäranden för det fattiga folket. Att utforska mer om denna plats borde vara ett av framtidens projekt. Att leva i en gränsbygd där både svenska och danska härar härjade var svårt. Borgen förföll under 1200 talet, men oroligheterna upphörde inte. På 1500 talet brändes och skövlades socknen svårt. Särskilt illa var det under nordiska sjuårskriget. Vi fortsätter vår resa framåt i tiden. Tänk om vi hade fått träffa människor som bott i dessa bygder, bronsåldermannen som jagade i skogarna, prästen som döpte i den nya dopfunten, familjen som gömde sig undan soldaterna, men de försvinner alla i historiens dunkel. När vi kommer närmare vår tid stiger däremot gestalterna klarare fram. I Kalv föddes på 1800-talet den kände fiolspelaren BlinnePetter som gett oss en vacker brudmarsch, men som gisslade den överhet som ville ta ifrån honom fiolen. Än finns det nidvisor kvar efter denne spelman. Samtida med honom levde prosten Cornelius Rahm. Hans liv var innehållsrikt, från uppväxten i Göteborg kom han som missionär till burjäterna i Sibirien och kalmuckerna i Volga. Efter att några år ha arbetat i London, kom han till Kalv, som var ett "fett pastorat". Månne han tyckte att Kalv liknade Sibirien? Rahm brann för evangeliet om Jesus Kristus, mot de många lönnkrogarna gick han till hårt angrepp. Den 14 Februari 1850, nästan på dagen 150 år sedan skrev han ett brev till sin dotter Hanna som bodde på Gammalsjö men som för tillfället vistades i Stockholm. Brevet som återfinns i Kalv-en gränsbygd handlar om en svår olycka som hänt och är väl värt att läsas. Fler gestalter kommer fram, människor som vi minns och har hört berätta. Vi minns den store kännaren av sjön Fegen, "Rönnenabben" eller John Johansson som han egentligen hette, vi minns "Skepparn" Albert Gustafsson som flottade timmer med pråmar på sjön och naturligtvis många, många fler. Vi är framme i nutid. Mycket skulle kunna skrivas om "Framtidsbyns" historia och mycket är kvar att forska om och dokumentera när vi nu går in i ett nytt årtusende. Katarina Redegard Källa: Kalv- en gränsbygd För ca tio år sedan blev Kalv känt över hela Sverige som en av landets tre Framtidsbyar. Ett storartat arbete utfördes av sockenborna som vände uppgivenhet till framtidstro. Många tusentals timmar har lagts ner för att Kalv skulle vara en bra plats att bo på, även nu på det nya årtusendet. Men även framtidsbyar har en historia. Låt oss göra en snabb tillbakablick, en liten resa i tid och rum med några mycket korta nedslag. Bygden är skogrik med ett sjösystem som delar av landskapet. I denna trakt fanns det en bofast bondestam åtminstone omkring bronsåldern, om detta vittnar det kummelgravfält som finns på sjöudden vid Gammalsjö säteri. Under vikingatiden började bygden formas och flera av de gamla by- och gårdsnamnen tar form. Då fanns en mäktig urskog av ek och bok runt sjöarnas stränder. Vilt i skogarna och fisk i sjöarna gjorde att detta var en utmärkt plats att bo på. Förbindelserna med det nuvarande Småland var goda och troligen var det från kapellet i Sandvik (kapellet fanns med säkerhet år 951) som munkarna kom till vår bygd med evangeliet om Jesus. Även här ville folket ha en samlingsplats för lovsång och tillbedjan och ett litet bönekapell byggdes vid Kalvsjöns strand. Nästa kyrka var kanske en liten stavkyrka lik den i Hedared. På 1200-talet tillverkade en mästare en dopfunt, liknande dem som finns i grannsocknarna, till den lilla kyrkan. Nya kyrkor har byggts. Dopfunten har flyttats från kyrka till kyrka och används nu i den nuvarande kyrkan som är hundra år gammal. Tanken svindlar, tänkte man möjligen på 1200-talet på alla dessa generationer av Kalvbor som vid denna dopfunt skulle inlemmas i Kristi kyrka. För c:a tusen år sedan fanns det på Göpe nabb, nuvarande Näs, vid Fegens strand en dansk fogdeborg. Troligen hade den inte samma namn av danskar som av bygdens folk. Göpe är ett fornnordiskt namn för slukhals. Detta säger något om hur man såg på fogden. Fortfarande kan man hitta rester av borgen. Vad kan stenarna ha att berätta för oss om denna svåra tid? Troligen historier om förtryck och stora umbäranden för det fattiga folket. Att utforska mer om denna plats borde vara ett av framtidens projekt. Att leva i en gränsbygd där både svenska och danska härar härjade var svårt. Borgen förföll under 1200 talet, men oroligheterna upphörde inte. På 1500 talet brändes och skövlades socknen svårt. Särskilt illa var det under nordiska sjuårskriget. Vi fortsätter vår resa framåt i tiden. Tänk om vi hade fått träffa människor som bott i dessa bygder, bronsåldermannen som jagade i skogarna, prästen som döpte i den nya dopfunten, familjen som gömde sig undan soldaterna, men de försvinner alla i historiens dunkel. När vi kommer närmare vår tid stiger däremot gestalterna klarare fram. I Kalv föddes på 1800-talet den kände fiolspelaren BlinnePetter som gett oss en vacker brudmarsch, men som gisslade den överhet som ville ta ifrån honom fiolen. Än finns det nidvisor kvar efter denne spelman. Samtida med honom levde prosten Cornelius Rahm. Hans liv var innehållsrikt, från uppväxten i Göteborg kom han som missionär till burjäterna i Sibirien och kalmuckerna i Volga. Efter att några år ha arbetat i London, kom han till Kalv, som var ett "fett pastorat". Månne han tyckte att Kalv liknade Sibirien? Rahm brann för evangeliet om Jesus Kristus, mot de många lönnkrogarna gick han till hårt angrepp. Den 14 Februari 1850, nästan på dagen 150 år sedan skrev han ett brev till sin dotter Hanna som bodde på Gammalsjö men som för tillfället vistades i Stockholm. Brevet som återfinns i Kalv-en gränsbygd handlar om en svår olycka som hänt och är väl värt att läsas. Fler gestalter kommer fram, människor som vi minns och har hört berätta. Vi minns den store kännaren av sjön Fegen, "Rönnenabben" eller John Johansson som han egentligen hette, vi minns "Skepparn" Albert Gustafsson som flottade timmer med pråmar på sjön och naturligtvis många, många fler. Vi är framme i nutid. Mycket skulle kunna skrivas om "Framtidsbyns" historia och mycket är kvar att forska om och dokumentera när vi nu går in i ett nytt årtusende. Katarina Redegard Källa: Kalv- en gränsbygd



 
 
 
Läs mer om      
Uppdaterad Besökare Kommentera (42) Ansvarig utgivare
Senast uppdaterad: 2006-02-05 22:58:14 - Tipsa om uppdatering
Denna sidan har haft totalt 51318 besökare
Denna sidan har 42 kommentarer - Läs kommentarer - Skriv kommentar
Ansvarig utgivare: Eva Johansson - Kontakta kontaktpersonen

Skicka e-post till Byalagets kontaktperson

* Ditt namn:

* Din e-post:

   

Meddelande:



*
Obligatoriska uppgifter


Skicka e-post

Skriv en kommentar (gäller nuvarande sida)

* Ditt namn:

* Din e-post:

   Använd denna nyckelkod i fältet nedan:
Skriv koden med versaler (små bokstäver).
 

* Nyckelkod:

   
Titel:

Meddelande:



*
Obligatoriska uppgifter


Skriv kommentar